11.00: Chatta med Alcazar
Chatta med Linda Bengtzing
Bengtzing: "Jag kan inte sjunga långsamt"
Rickard ger konsert och får stipendium
Tenoren och tv-kör-ledaren Rickard Söderberg tilldelas 2013 års kulturstipendium av Lions Club Simlångsdalen.
Söderberg får 10 000 kronor med motiveringen "Prisad operasångare, regissör och körledare – med tid också för hembygden".
Utmärkelsen delas ut söndag 2 mars i samband med att Rickard Söderberg och Team Rickard ger en konsert i Snöstorps kyrka.
Den 22 maj ger Team Rickard en vårkonsert på Halmstads teater.
Chatt: "Vi tycker bebisen ska heta Alcazara"
Omtyckt konstnär är tillbaka
Anton Ewald rasande på SVT-sketch
Bruno K Öijer släpper dikter och turnerar
Bruno K Öijer kommer med ny diktsamling i höst, ”Och Natten Viskade Annabel Lee”, sex år efter förra boken ”Svart Som Silver”.
Då gjorde poeten en landsomfattande turné. Även denna gång planerar han att åka runt i Sverige, premiär 19 oktober i Stockholm på Södra teatern. Utförlig turnéplan presenteras i mars, då släpps även biljetterna.
Författare i samarbete med West
Bret Easton Ellis, författare till bland annat ”American Psycho” och ”Noll att förlora”, har avslöjat att han skrivit ett manus till rapparen Kanye West.
Till en början var inte författaren så pigg på tanken, berättar han i en intervju med tidningen Vice. Sedan lyssnade han på rapparens senaste skiva ”Yeezus” som han fått en förhandskopia på.
– Jag tänkte att oavsett om jag är rätt för detta projekt, jag vill arbeta med den som har gjort det här. Så jag sa ja.
Om det verkligen blir en film återstår att se. Enligt Ellis befinner sig projektet ”i Kanye-land, och där råder en helt annan tidsskala”.
Lasse mötte ett annat liv i Afghanistan
Malinda Lindmarks text blev seriealbum
Lurig och levande Mo
Få Nobelpristagare har blivit så omdiskuterade som Mo Yan. Inte på konstnärliga grunder, men av politiska skäl. Litteraturen har sällan någon chans mot ideologin, särskilt inte när den senare representeras av en västerländsk kör som utan att ha läst verken ändå proklamerar den endräktiga sanningen.
Mot de hundraprocentigt övertygade sjunger litteraturen alltid förgäves. Mot de principfasta duger det inte att ställa komplikation och tvivel.
Var och en som lärt sig att Mo Yan är en åsiktskorrumperad prosaist, politruk, diktaturkramare och statslojal författare kan ju därför gå till köket och sätta på kaffet och slipa på ännu en drapa till medaljkakan. Men vänta lite.
Slutscenen i den bok som nu föreligger, ”Förändring”, ger nämligen vatten på kaffekvarnen.
Berättarjaget, som uppvisar betydande likheter med Mo Yan, tar i den situationen emot ett kuvert med pengar. Till råga på allt är han också en mutkolv! En samhällsbärare och maktpriviligierad som utnyttjar det utsugna folket! Hur lågt kan en människa sjunka, hur högt skall han hängas?
Tidigare har översättaren varit Anna Gustafsson Chen, denna gång är det Lennart Lundberg. Någon eventuell malör till trots tycker man sig ändå känna igen Nobelpristagarens drastiska röst, pregnanta bilder och mustiga språk som ibland närmar sig det fysiskt pejorativa. Den kinesiska fixeringen vid utseenden och eventuella lyten tycks vara konstituerad.
Själv kallar författaren detta för ”ett slags memoarer” och om det inte vore för förekomsten av ett par rävar bakom varje öra så skulle mottagaren gärna instämma. Det självbiografiska hos Mo Yan måste tas med en nypa salt, annars riskerar läsaren att bli lurad på den litterära sanningshalten.
Undersökningarna av skolan, jagets lymmeltendenser och avstängningen, eller vidare kring uteblivna högre studier, militärkarriären och de omsider infriade författardrömmarna har allt som oftast beröringspunkter med biografin, men behöver inte prompt vara avbildande. Detta är inget fotoalbum, däremot en litterär text.
Och Mo Yan visar gång efter annan vilken situations-komisk författare han är, och vilken benådad berättare – detaljerna och precisionen i minnesåtergivningen kan föra tankarna till en korsning mellan Piraten och Proust.
Se bara hur han drömmer om bilen, och vurmar för dess makt och potential. Det dråpliga kring själva människoskapelsen ej att förglömma.
Livfullheten och syresättningen likaväl som det lakoniska och drastiska äger förmodligen släktskap med en muntlig tradition – denna prosa är något så ovanligt som både konkret och sofistikerad, märgfull och elegant.
Och framskrivningen av He Zhiwu – den egensinnige och avlevererade klasskamraten som blir förslagen och förmögen affärsidkare – kan mycket väl läsas som ett alternativt eller inverterat självporträtt.